Att välja hundkurs
För den som ska välja hundkurs i dag finns ett brett utbud. Detta är naturligtvis både på gott och ont. På gott, därför att om det finns mycket att välja mellan, finns ju också större chans att hitta något som passar var och en. På ont därför att det ju kräver både urskiljningsförmåga och faktiskt också viss kunskap för att kunna sovra och gallra, så att man hittar det som verkligen passar en själv. Och hur ska man veta vem som är kunnig och vem som inte är det? För vem kan egentligen bedöma experternas kompetens, förutom experterna själva?
Låt oss först av allt inse och erkänna det faktum att vi ofta är i händerna på experter eller specialister, utan att egentligen veta om de verkligen är särskilt duktiga på det de gör. Men förhoppningsvis behöver vi i alla fall ingen expertkunskap för att veta när och om vi behöver anlita respektive yrkesgrupp. Vi anlitar troligtvis inte en urmakare när vi har tandvärk. Vanligtvis vet vi också att exempelvis en läkare är läkare eller att skomakaren är skomakare.
Men hur vet vi det? För att han eller hon säger det? Eller finns det något annat som får oss att våga tro på att de faktiskt är vad de utger sig för att vara? Hur gör vi när vi anlitar olika specialister? Vi gör förmodligen på lite olika sätt. Men vi gör nog klokt i att inse att det inte längre fungerar att vara alltigenom godtrogen och blåögd.
Det finns faktiskt människor som luras och som inte är det de utger sig för att vara och som inte kan det de utger sig för att kunna. Ju förr vi inser och accepterar detta, desto mindre risk att vi blir besvikna.
I korthet kan man väl säga att det för olika specialistgrupper, hantverkare och yrkesfolk finns olika slags garantier eller "bevis" för att de verkligen har den utbildning dem yrke kräver. Men hur skickliga eller kompetenta de är, ja det kan vi ju aldrig egentligen veta. Och hur noga vi är i valet av specialister är säkerligen också ganska individuellt. Man kan väl också tänka sig att ju mer kompetens vi tror att det krävs för en viss uppgift och/eller ju viktigare vi anser att det är att uppgiften blir rätt utförd, desto noggrannare är vi förmodligen i valet specialist. Vi är kanske lite mer eftertänksamma om vi exempelvis ska anlita en kirurg än om vi ska få hjälp med att reparera ett urverk. Men hur många anlitar exempelvis en elektriker, byggfirma, läkare etcetera via en radannons i dagspressen? Eller vad sägs om:
"Blindtarmsoperationer" eller diverse transplantationer genomförs av vår kunniga och kompetenta personal. Vi är välutbildade och har många års erfarenhet inom sjukvården. Vi har även dagis.
Ring Kent 0702‑222 333 444 eller Fia 0703~444 333 22
När vi ska bygga ett hus, ha någon som installerar elektricitet eller få hjälp med en ihållande magsmärta, då är det nog få som våga anlita expertis enbart via en radannons. Mer säkerhet eller referenser än så vill vi nog ha.
Inga garantier
”Hundexperterna” då, vad har de för utbildning och kompetens? (0ch hur viktigt tycker vi att det är?) Vilka ”bevis” eller garantier har vi (eller vill vi ha) för att de verkligen är vad de utger sig att vara.
Inga alls skulle jag vilja säga och det kan ju göra att det känns ganska förvirrande för den som verkligen vill försöka finna ”rätt” hundkurs. För inte så långt tillbaks i tiden fanns inte ett sådant utbud av hundkurser. Då var det egentligen bara Svenska Brukshundklubben, olika rasklubbar och en och annan "frilansare" som gällde. Klubbarna erbjöd hundkurser för en ganska ringa kostnad och alla instruktörer arbetade ideellt (och gör fortfarande).
Naturligtvis hade dessa instruktörer olika erfarenheter och var olika skickliga i hanterande av både hundar och människor. Men ingen utgav sig (gör fortfarande inte vad jag vet) för att kunna eller vara något annat än det de är. Det behövde de ju inte heller eftersom de inte arbetade för att "få ihop snabba och enkla pengar”, de konkurrerande inte om presumtiva kunder.
Men i dag finns alltså ett myller av "välutbildade, kunniga och kompetenta" hundexperter med ”långvarig erfarenhet”. Vad betyder det egentligen? Hur ska man som nybliven, kanske till och med ganska oerfaren hundägare veta vad eller vem man ska välja? Det finns naturligtvis inga enkla svar, snarare en massa frågor. Jag vore dessutom den sista att försöka ge några uttömmande svar, jag är ju själv en av dessa "välutbildade med långvarig erfarenhet” (som i det här fallet kanske bara betyder gammal).
Att tänka på‑lista
Det jag däremot ska försöka mig på är att ge en slags kort att tänka på‑lista eller frågor att ställa sig‑lista som kanske kan vara användbar när man vill anlita någon utanför ett etablerat yrkesskrå. Mina förslag är på intet sätt uttömmande, men kan i bästa fall skingra den första förvirringen som kan uppstå i sökandet efter en lämplig hundkurs.
Innan du lämnar in en intresseanmälan försök ställa så många frågor som möjligt om sådant du tycker är viktigt. Och tänk sedan efter ‑ fick du svar på det du frågade? Var inte bekymrad över att Framstå som "besvärlig”
Den kursledare som kan sin sak och som vet vad han eller hon gör, upplever det som positivt när någon tillräckligt engagerad och intresserad för att ställa frågor
Dessutom ger ju frågor en chans att verkligen berätta om vilka kunskaper respektive kursledare besitter
Vem är du och vad vill du?
De viktigaste frågorna måste du kanske ställa dig själv i första hand. Det är ju trots allt du som vet vad du vill ha (förhoppningsvis) Det är förmodligen du (och din hund) som ska gå kursen.
Vad vill du få ut av en hundkurs? Tävlingslydnad, agility, sök, spår, jakt, vardagsträning, problemträning etcetera. Olika sorts träning kräver olika saker, av dig, av hunden och av kursledaren.
Vad har du för hund? Vad behöver just din hund lära sig? Vilken träning passar bäst? (för er båda).
Vilka ambitioner har du? Är du noga med hur du använder din tid, vill du se tydliga och mätbara resultat eller kan det vara helt i sin ordning att det ibland är mer roligt än "nyttigt”? Eller vill du rent av ha både och?
Vad är viktigast för dig, närhet, kostnad, kursinnehåll, kursledaren och dennes personlighet, erfarenhet, utbildning2
Är du en kritisk person (inte detsamma som negativ) som vill veta vad du får för pengarna. Vill du ha några som helst vetenskapliga belägg för det som sägs eller görs, vill du veta att kursledaren har någon form av examina? Försök då att ta reda på så mycket som möjligt ‑ innan du anmäler dig till kursen.
När du väl har börjat kursen
.Skulle du vara missnöjd eller bara känna att du kanske vill något annat ‑ tala med din kursledare, han eller hon kanske kan erbjuda dig något som passar bättre. Eller sök något annat. I dag finns så pass mycket att välja på att det inte finns någon anledning att stanna kvar om du inte känner att du får ”valuta iför Pengarna”.
Pröva nytt! Även om du är nöjd, pröva gärna något annat ändå. Vart du än vänder dig kommer du med största sannolikhet att få ut något. Kanske väljer du att stanna kvar på det nya stället eller också återvänder du till något eller någon du varit hos tidigare. Oavsett vilket, så kommer du att skaffa dig mer erfarenheter på vägen.
Slutligen, det ska "kännas bra" att gå på kurs. Vi begår alla våra misstag, även med våra hundar. Men det betyder inte att vi är ”dåliga” människor. Har vi gjort fel, då får vi väl ändra på det och göra så gott vi kan‑ Att lära och upptäcka nytt ingår förhoppningsvis i kursen, det är ju därför vi går den. Kursledarens uppgift är att förmedla sina kunskaper till dig. Det kan göras på ett sätt som får dig att känna att du lyckas. Och att gå på kurs kan definitivt vara uppbyggligt, lärorikt och roligt.
Med detta önskar jag dig lycka till.
MINIKÅSERI FRÅN VÅRA LÄSARE
Koppla hunden -för allas bästa
Det är en sak som jag inte förstår: Hur kommer det sig att den annars alltid så väluppfostrade och sävliga svensken förvandlas till en hänsynslös egoist när han skaffar hund? Nu pratar jag givetvis inte om alla hundägare, men oroväckande många
Hur kan det komma sig att en person som till exempel normalt hellre skulle stå på bussen än sätta sig bredvid någon annan, helt plötsligt blir översocial när det kommer in en hund i huset?
Det jag pratar om är alla människor som låter sina hundar gå lösa vind våg på promenaderna. Och om det skulle komma någon med en annan hund, vad gör det. De kan väl få hälsa. Det är ju så himla mysigt.
Nej!
Det är så fruktansvärt hänsynslöst och dessutom olagligt att göra på det viset. Man får inte ha sin hund lös om man inte har koll på den. ”Men han är jättesnäll och vill bara hälsa."
Om jag då påstår att min hund inte vill, så tittar hundägaren alldeles oförstående på mig och min hund som helt uppenbarligen ser överlycklig ut.
Men det handlar inte om det. Försök att sätta er in i min situation. Min högsta önskan i livet (i alla fall en av dem) är att ha en hund som är trygg och självsäker och som vill samarbeta med mig. En hund som anser att jag är den som har koll på läget, så att han inte behöver oroa sig för andra hundar. Men det är djurplågeri enligt vissa, hundar måste få hälsa. Ja, men min hund får hälsa, på sina vänner. Han behöver inte hälsa på alla han möter.
JAG HAR NU även skaffat mig en liten valp, som i skrivande stund är fyra månader. Henne vill jag absolut inte att man låter sina hundar springa fram till utan att fråga mig först. Men det är det ingen som tar hänsyn till. "Men min hund ääälskar valpar, han måste få hälsa, är det vanligaste argumentet.
Men snälla ni, hör ni inte själva hur det låter. För mig låter det väldigt mycket som jag, jag, jag. Och det är väl ändå en sån person de flesta, generellt sett, ogillar.
Man kan även likna det vid en mänsklig situation där en framfusig gubbe springer fram för att hälsa och leka med en liten intet ont anande flicka. Hur tror ni att det barnet känner sig? Vissa kanske tycker att det är jätteroligt, medan andra kan känna sig väldigt trängda och obehagliga till mods, kanske till och med rädda. Men så är det ingen gubbe som gör. De vet ju bättre än så.
SEDAN FINNS DET även något som heter strikt hundägaransvar. Det innebär att du hålls ansvarig för allt som din hund gör. Exempelvis om du går med din hund i koppel och den blir överfallen av en aggressiv hund som är lös. Din hand går in i försvar och biter först, ett helt naturligt beteende. Men enligt lagen var det ändå din hund som bet först och därför du som får stå för den andra ägarens veterinärkostnader.
EN ANNAN SAK som man kanske skulle tänka på är att om man jobbar mer för att inte låta sin hund springa fram till alla den möter, då kanske den också skulle kunna bli lite lydig och det hade väl varit skönt?
Eller är det kanske så att folk trots allt inte är så sociala utan att det mest handlar om ens egna dåliga samvete och stolthet? ”Min hund måste få gå lös för jag jobbar 8 timmar om dagen.”
Ni som tänker så bör överväga följande: Vad händer den dag min hund springer ut i vägen och blir överkörd? Eller när den springer fram till en hund som inte alls är så snäll som den ser ut? Min hund kan bli skadad för livet och till och med dö.
Det jag vill komma fram till är att alla bör visa hänsyn, fråga först och framför allt ha din hund kopplad om du inte är helt söker på att hunden lyder.
ELLINORE HEDMAN
RINGRAPPORT
VISBY NAT. OCH INT. UTSTÄLLNING
GOTLANDS KK 30 & 31 AUGUSTI
Text: Torsten Widholm
"LÅNGT BORTA MEN NÄRA" är en utmärkt slogan för Gotland. Faktiskt gör ju bara detta att köra ombord på en stor passagerarfärja som inledning på en utställningshelg att man känner sig under förflyttning "långt bort” även om resan bara tar ett par timmar.
Gotland och gotlänningarna känns också på något sätt ‑ troligtvis av lika delar gammaldags isoleringskänsla och modem turistnäring ‑ lite "osvenska". Speciellt märkbart förstås i Visby och alldeles särskilt under sommarens högsäsong, då Gotlands KK traditionellt håller sin tudelade utställningshelg. Åker man lite längre in på ön, och råkar man sen till råga på allt på någon äldre odalman är man även rent språkligt helt borta och känner sig förflyttad ordentligt i både tid och rum...
I år tvingades utställningarna flytta hela två månader på grund av WDS i Stockholm. Det var alltså fullt förståeligt att det luftades en hel del farhågor om hur det skulle gå. Från utställarhåll om risken för kalla höstvindar så här på gränsen till september, och från arrangörshåll om risken för svikande deltagarsiffror. Möjlig "utställningströtthet" efter sommaren stora kraftprov, både fysiskt och ekonomiskt fanns förstås också på orosagendan.
Men allt sådant prat kom ordentligt på skam! Gotland är, tillsammans med Öland, väderstabilt, och nu bjöds alldeles utmärkt "hundväder". Soligt, om än mellan rikligt förekommande ulliga molntappar, och lätt svalkande havsbris. Kort sagt alldeles lagom utställningsväder. Och antalet utställda hundar var nära 200 fler än under fjolåret!
Anledningen till ökningen kan man förstås bara spekulera om. Möjligtvis spelar ekonomin en inte ringa roll. Gotland i högsäsong är inte billigt och nu var såväl båtbiljett som hotell- och stughyror betydligt lägre. Gotlands KK hade därtill utverkat rabatt på båtbiljetten för utställare. Snyggt jobbat!
En annan fiffig innovation fanns kvar sedan fjolåret Visby‑bedömningarna börjar ju väldigt tidigt (på söndagen redan 07.30) för att vara klar till kvällsbåten till fastlandet och många hinner därför inte med frukostmålet innan de ger sig av mot Oskarsstenen. När då mattältet lockar med nybryggt kaffe och "frukostpåse" med frallor, smör, ost skinka, juice, yoghurtägg och ägg till överkomligt pris, så muntrar det upp morgonhumöret ordentligt
Det tunnflytande innehållet i den marmeladförpackning som ingick gjorde dock bara områdets otaliga getingar glada. En koll på locket visade ett bäst‑föredatum som gick ut 2007‑03‑09, alltså drygt ett kvartal före förra årets utställningshelg! Av ren nyfikenhet kollade jag en likadan förpackning i färjans cafeteria på hemvägen. Den hade ett sista datum i december 2012. Fyra års hållbarhet alltså.
Vilket i sin tur innebär att plastasken i frukostpåsen bör ha varit tillverkad 2003. Månne ett uppköpt restlager efter de utflyttade militärerna? Men det övriga innehållet i frukostpåsen var mycket gott!